﻿Kunde verkligen det praktiseras, att två
land, som enligt grundlagen hade gemensam
<i>kung</i> och gemensam <i>krig och fred</i> hade <i>två</i>
utrikesministrar: en i Kristiania och en i
Stockholm, som kanhända motarbetade hvar-
andra så att allt berodde på <i>konungen per-
sonligen</i> som blefve den enda bindelänken.
Statsministern påvisade ytterligare, att tanken
om en egen norsk utrikesminister vore ett
löst och oöfverlagdt tal, som icke <i>kunde</i> prakti-
seras. Hvad som vore gemensamt, borde
alltså styras gemensamt. Det framlagda för-
slagets tanke förde in i ett haf af svårigheter,
som måste sluta antingen med reträtt eller
brytning med Sverige.